Merinoullfår – ursprung, uppfödling och ull.

Merinosäcken, som ursprungligen bosatte sig i Nordamerika, härstammar från finullssärg. Den har förmodligen fått sitt namn efter Berberdynastin Meriniderna. Under 1600- och 1700-talet fick denna ras uteslutande uppfödas i Spanien. På så sätt skapade man ett ensamrättsligt anspråk på ullen. Man kallade den ”spansk ull” och det var helt otänkbart att exportera fåren. Det var nämligen ett brott som vid den tiden bestraffades med dödsstraff. I Spanien blev den av stor ekonomisk betydelse tack vare ullens höga kvalitet. Rasen användes sällan som köttleverantör, eftersom den ansågs vara för värdefull för att ätas på grund av den eftertraktade ullen. Dessutom sades det att djurens långa vandringssträckor gjorde köttet segt. Först under 1800-talet spreds flockarna av fåren vidare, och idag är Australien den största leverantören av merinoull. Under 1700-talet kom merinosäcken till Tyskland, där den korsades med inhemska djur. I Tyskland uppstod därmed följande raser: merinolandsfåren, merinoköttfåren och merinolångullsfåren. Merinolandsfåren är den vanligaste rasen i Tyskland. Den utgör 30 % av hela fårbeståndet, och i Bayern nästan 70 %.

Detaljer om merinoullen:
Den som har burit kläder av merinoull vet varför den är så eftertraktad. Ingen klåda eller irritation, helt enkelt perfekt för alla årstider. Värmande på vintern och svalkande på sommaren. Det beror på fibrerna som kan innehålla upp till 85 % luft. Det möjliggör en isolerande och ventilerande effekt. En merinosäck producerar två till fyra kilo högkvalitativ ull per år. I sällsynta undantagsfall upp till tio kilo. Hälften av det klippta materialet är dock inte användbart, den andra hälften består av smuts, svett, fett och växtrester. Eftersom merinosäckarna är så ekonomiskt viktiga betalas det också motsvarande mycket för råmaterialet och produkterna som framställs av det. Ungefär 130 euro för ett kilo! Värdet, och därmed även kvaliteten och priset, ökar ju finare fibern är. Den tillhörande tjockleken mäts i måttenheten mikron (en tusendel millimeter).

strong: 24 till 25 mikron
medium: 22 till 23 mikron
fin: 19 till 21,9 mikron
superfin: 17 till 18,9 mikron
ultrafin: mindre än 16,9 mikron
Dessutom hjälper merinoullen till med fuktreglering under varma dagar – fibrerna kan absorbera upp till 30 % av sin egen vikt i fukt, till exempel svett, och sedan även avleda den. Tack vare merinoullen luktar det inte illa. Matlagningslukter eller kraftig svettning påverkar inte garnet, en kort luftning räcker helt. Precis som smuts, som dessutom pärlar sig på ullen. Ullen skyddar också mot UV-strålar, som ett solskydd med SPF 40+. Veckor, ludd eller den allmänt kända elektrostatiska laddningen kan inte skada ullen, och den är dessutom inte antändlig. Brandmän skyddar sig till och med med dessa kläder. Som du ser har merinoullen många fördelar. Och det har vi inte ens pratat om merinotypiska glansen än. 🙂

Djurvälfärd – ett viktigt ämne när det gäller merinosäckarna

En uppfödningmetod för merinosäckar diskuteras flitigt, det så kallade ”mulesing”. Denna praxis orsakar stora smärtor för djuren, vilket gör djurvälfärden så viktig. Vid mulesing tas en del av huden på fårets svans bort. Detta görs för att förhindra angrepp av fluglarver, som orsakar en dödlig sjukdom hos djuren. Mulesing utförs utan bedövning och är en plåga. En ständig kamp mellan merinoleverantörer och djurrättskämpar. Hos oss på Hansa-Farm® är en rättvis behandling av djuren mycket viktig. Vi anser: ”Endast mulesing-fri ull känns bra mot huden utan dåligt samvete.” Detta har vi redan rapporterat om 2018 i inlägget Baby Merinowolle mulesing free.